Om rasen pinscher

Funderar du på att skaffa pinscher? Läs igenom det här först! Rasen har fördelar och nackdelar och du bör känna till dem innan du tar ditt beslut. Många beskriver rasen alldeles för abstrakt så jag tar mej friheten att vara så konkret jag kan för att undvika missförstånd. Det här är varningstexten uppfödarna ibland glömmer. 😉

Pinschern är en relativt liten ras som, liksom många andra raser, nästan försvann i och med andra världskriget. Det finns kanske omkring ett tusental individer i Sverige idag. Pinschern har har sina anor från torvhunden, en hund som man setts avbildas redan på stenåldern. Denna gamla ras användes som gårdshundar, där de användes för att hålla ovälkomna på avstånd. Det gällde såväl människor som skadedjur.

Användningsområdet säger en hel del om pinscherns kynne. Den skulle vara alert och uppmärksam på varje rörelse och ljud, den skulle själv avgöra vem som var välkommen och vem som inte hörde hemma där och den skulle vara så modig och snabb att den kunde döda en råtta utan att själv skadas på kuppen.

Pinschern tänker och agerar självständigt, utan att fråga sin ägare om lov. Den ser sig gärna som ”polis” och håller koll på omgivningen. Beter sig någon suspekt får alla veta det. I bästa fall larmar den bara men i vissa fall slår vakten över och resulterar i bett.

En mentalt stabil hund är alert men vaksamheten kan lätt slå över i stress. Det är viktigt att lära den unga hunden att ta det lugnt och vila även om det är stimmigt runtomkring den. Förutom passivitetsträning behöver man öva hantering i tidig ålder. Pinschrarna är kända för sin höga integritet och det är inte ovanligt att de tycker det är obehagligt att bli känd och klämd på. De brukar inte uppskatta tandinspektion eller kloklippning, så trevlig och flitig hantering rekommenderas från tidig ålder.

Även de känsligaste pinschrar brukar utstråla mod, stolthet och glädje. De är energiska utomhus och älskar att springa och rasa av sig. De flesta verkar helt outtröttliga och följer gärna med på alla slags turer. Så länge någon aktivitet råder i flocken är pinschern igång och slocknar först i bilen hem eller i soffan. Därmed inte sagt att de är krävande motionsmässigt. De kräver måttlig aktivering, gärna i form av spårning. Visst kan man träna lydnad men eftersom pinschern i hög grad saknar ”will to please” gör man det lättare för sig att välja en annan ras. De flesta pinschrar jag känner till älskar att dra i kopplet och struntar fullkomligt i den sortens träning. Pinschern har med sin smidiga kropp och snabba reaktionsförmåga en bra utgångspunkt för agility, men den stora utmaningen ligger i att de är svåra att motivera. Pinschrar har lätt för att belöna sig själva med diverse upptåg och utflykter, så det kan vara svårt att hålla dem fokuserade på uppgiften.

Många pinschrar uppskattar jakt och sätter gärna efter både harar och katter. Jag har till och med hört talas om en pinscher som dödat ett rådjurskid. Bor man på landet kanske man ser det som en fördel att den håller efter råttor och möss, men det ligger inte för alla individer av rasen.

Liksom många korthåriga hundar älskar den värme och bekvämlighet. En pinscher sover helst inte utan täcke! De flesta pinschrar föredrar nog att sova i soffa och säng, vilket väl borde vara en träningssak om man nu inte vill ha dem där. Men har den väl upptäckt hur skönt det är får man passa på hunden så den inte tar sig friheter.

Detta kan vara en känslig fråga för den integritetskänsliga och rättrådiga pinschern. I hundens värld är det den som intar liggplatsen först som har rätt till den. Kommer det då någon och försöker putta bort den så bryter personen mot alla regler om hyfs och etikett. Mitt råd är att undvika alla former av maktkamper, för en pinscher glömmer inte bråkstakar. Om hunden reagerar negativt på att någon annan närmar sig tex soffan bör man locka bort den med en leksak eller godis. När soffan är ledig kan man ta plats i den. Sen är det upp till personen att bestämma om hunden får komma tillbaka och dela platsen eller ej. Gör det till något positivt för hunden att samsas i soffan så slipper ni konflikter!

Det finns pinschrar som gärna simmar och badar, men de flesta rynkar på näsan åt regn och rusk. Då kan det vara bra att klä på den. En pinscher som undviker att kliva i vattenpölar har dock sällan något emot att rulla sig i bajshögar eller stinkande kadaver. Detta är den främsta anledningen till att den korta och lättskötta pälsen badas överhuvudtaget. Annars är den praktisk som inte drar in löv, grus eller snö i hemmet.

De främsta fördelarna, som jag ser det, är pinscherns praktiska och lagom stora förpackning samt att det är en fysiskt frisk och sund ras. De mognar sent och åldras väldigt långsamt. Det är pigga och glada hundar med mycket humor. Rasen ska vara reserverad mot främlingar men det skiftar ganska mycket mellan individer. Jag skulle snarare säga att de flesta pinschrar är likgiltiga inför folk de inte känner men mutar man med godis blir de snabbt positivt inställda.

Pinschern vaktar sitt och de sina, på gott och ont. Kommer man till en ny plats och stannar för att hämta andan blir det genast ett revir som vaktas mot inkräktare. Försöker man luta sig över en solande person för att hälsa kan pinschern göra utfall. Pinschrar etablerar snabbt en flock på en hundträff och kommer det en eftersläntrare av annan ras så är det inte säkert att den välkomnas med öppna armar. Alla hundar kan få för sig att vakta ben och matskålar och bör få lämnas ifred när de äter.

När pinschern biter handlar det oftast om att den känner att dess personliga integritet, revir, flock eller föda är hotat.

I min erfarenhet kan bitandet plötsligt uppträda när som helst under hundens tre första levnadsår. Dem jag pratat med kan säga att de uppfattat hunden som glad och trygg när det plötsligt smällt till. Kanske är det en enstaka incident men många vittnar om att bitandet snarare eskalerar. Vilket inte är konstigt eftersom det fungerar så effektivt, folk som blir bitna backar oftast undan.

Det verkar inte ligga för pinschern att varna innan den biter. Vissa morrar och skäller kanske innan men i de flesta fall hinner man bara se ögonvitan glimma till en bråkdels sekund innan bettet kommer. Den nöjer sig oftast med ett enda bett, riktat mot ansikte, händer eller ben. Den låser inte käkarna och försöker inte slita sönder något men ibland går det förstås hål på huden. Hunden förföljer inte för att fullfölja attacken, den talar bara om att den inte tolererar hanteringen eller inkräktandet.

Det finns de som hävdar att aveln ligger till skuld för den ökade aggressiviteten hos många hundar. Tydlig könsprägel är önskvärt i utställningssammanhang och för hanarnas del innebär detta en förhöjd halt testosteron, ett könshormon starkt kopplat till aggressivitet. Kastrering kan vara ett alternativ men då ska man vara medveten om att det kan ha motsatt effekt på en osäker hund. Testosteron ger även mod, så en hund som biter av osäkerhet kan bli ännu räddare och bita oftare efter en kastrering. Eftersom pinschern ser kavat ut kan det för ett ovant öga vara svårt att avgöra om den är arg eller osäker. Ta hjälp av någon som är bra på att läsa hundens signaler innan du tar detta beslut.

När det gäller pinschern har jag nästan bara hört talas om bett och utfall mot människor men det finns såklart pinschrar som vänder sig mot andra hundar. De flesta pinschrar verkar dock samsas bra med andra hundar och kan leka problemfritt även i stora grupper.

En lustig egenhet som drabbat många pinschrar är att de har svårt för hala golv. De tar sats och rusar skräckslaget över ytor de uppfattar som farliga eller tar det säkra före det osäkra och backar över golvet. Det enklaste sättet att hantera detta är att lägga ut mattor på de platser hunden har problem med så slipper den skada sig.

Pinschern är också känd för sitt pipande. Medan andra hundar kanske skäller eller gläfser av förväntan så piper pinschern. Den kan också pipa när den är rastlös, olycklig eller ensam. Pipandet kan vara väldigt enerverande.

Även den tuffaste pinscher kan ha svårt för att vara ensam. Det verkar vara en av huvudanledningarna till att pinschrar omplaceras, så det bör man ta under beaktande när man väljer ras. Liksom det faktum att den som har en osäker pinscher inte alltid vågar ha den kvar när det kommer barn in i bilden. Hur mycket man än älskar sin hund måste man sätta barnens (och deras kamraters) välbefinnande först.

Jag berättar om allt detta för att det inte brukar vara nån information man hittar på uppfödarnas hemsidor och jag tycker man bör känna till vilka svårigheter man kan råka ut för innan man tar hem sin hund. Vill du fortfarande ha en pinscher efter att ha läst det här så har du åtminstone gjort ett informerat val! Och det finns inget som säger att just du kommer vara en av dem som råkar ut för just den här problematiken. Men det sägs att en valp i varje kull omplaceras och jag skulle tro att många av ägarna anger tidsbrist som skäl, men anledningen kan lika gärna vara att hunden inte klarar att vara ensam eller att den är oberäknerlig. Stress är ett problem inom rasen och drabbas hunden av det, ja då drabbas även ägarna.

Det är nog helt naturligt att tänka sig att ”bara för att andra fått de här problemen behöver de inte drabba mej” men jag tror faktiskt inte att någon av dem jag haft kontakt med själva orsakat (av okunskap kan de ha förvärrat) de här problembeteendena. Det har varit vettiga och trevliga människor som lagt ner tid och omsorg på sin hund – och som lyckats betydligt bättre när de skaffat en hund av annan ras. Pinschern är en egensinnig ras och om den dessutom har problem med nerverna, ja då är den svårare än de flesta!

Själv hade jag i bakhuvudet när jag första gången träffade min pinscher att jag skulle rädda honom. Jag kämpade i tre års tid men alla framgångar kunde inte väga upp de bakslag som resulterade i att nån blev biten, fick ont och blev rädd.

Jag vet inte hur många pinschrar det rör sig om som har en bitproblematik, men jag vet att alla som hört av sig till mej har varit fullkomligt förkrossade och förtvivlade. Det är hemskt att känna att inget hjälper och att man begränsar sitt liv för att undvika olyckor. Att aldrig kunna slappna av för man vet aldrig när det händer igen. Och man älskar dem ju. Även när man får en hund som tycker det är skitläbbigt att gosa med matte.

Jag skulle nog bara våga rekommendera pinschern till nån som blivit uttråkad av lättlärda och okomplicerade hundar och är ute efter en utmaning där felmarginalerna är mycket små. Vet man med sig att man är lite inkonsekvent, släpphänt eller disträ ibland så finns det hundar som inte utnyttjar detta. Pinschern är inte en av dem. Å andra sidan, om man inte är så noga med blind lydnad och bor långt från sina grannar kan pinschern vara ett utmärkt val.

Med det sagt ska jag lägga till att det naturligtvis finns fantastiska och välartade pinschrar i vårt land, fromma som lamm. Det finns pinschrar som jobbar som terapihundar eller bor i hem där det finns barn med särskilda behov. Det finns hushåll med flera pinschrar av alla åldrar och kön som fungerar harmoniskt. Jag tycker själv att en sund och snygg pinscher är den ultimata hunden och önskar inget hellre än att det var det alla fick med sig hem från uppfödaren.

Det är väldigt svårt att välja rätt så mitt råd är att ta hjälp av någon du litar på som har insyn i den ras du väljer.

Hör dej noga för om föräldradjuren till den valp du är intresserad av. Hör även efter hur föräldrarnas kullsyskon fungerat i vardagen, liksom far- och morföräldrar. Att förlita sig på MH tror jag är dumt då de kan vara rejält missvisande för det du får hem i kopplet. Kommer uppfödaren stötta dej om ni får problem med oönskade beteenden? De flesta som kontaktat mej om detta uppger sig vara besvikna på uppfödarnas ointresse. Alternativt har de fått höra att de själva är skuld till hundens beteende. Valet av uppfödare är minst lika viktigt som valet av hund!

Lycka till med hundplanerna!

Annonser

6 thoughts on “Om rasen pinscher

  1. Elisabeth skriver:

    Här är en rasbeskrivning jag skrev för ett bra tag sedan:

    En kort beskrivning av pinschern skulle kunna vara livlig, egoistisk, vaktig, smart och reserverad. De är nyfikna högenergihundar och jobbar enbart för sig egen vinnings skull. De är smidiga, aktiva och snabba. Att träna en pinscher är ofta roligt men samtidigt utmanande då pinschern lättuttråkad men har samtidigt en stor uthållighet när motivationen är den rätta. Variation är ett ledord och att utveckla många sätt att belöna sin hund på.

    Pinschern är reserverad mot främlingar. Det betyder oftast att den ignorerar främlingar till en början, ofta de första mötena. De kan hälsa snabbt men är inte till en början speciellt engagerade i okända människor, om de ens bryr sig om deras existens. En del pinschrar har tyvärr problem med att bli hanterade av främlingar och kan morra eller försöka bitas. De har inte ett bra rykte hos veterinärer. Hantering är något pinschern kan ha svårt för även inom sin familj. Pinschrar är väldigt rädda om sina tassar och kan ha problem med kloklippning.

    Eftersom pinschern ursprungligen är en vakthund har den vaktinstinkt, en del mer än andra. En del sträcker sig till att ”boffa” när någon ringer på dörren medan andra kan vakta och/eller försvara mat, leksaker, soffa, andras hem, platser osv. Ibland etablerar de ”revir” snabbt och den tillfälliga picnic-platsen kan behöva vaktas enligt hunden. Den självständiga delen i pinschern gör att den agerar när den anser att detta behövs, vilket inte alltid är förenligt med familjens önskemål.

    Vakten i pinschern gör att den varnar med skall, en del är skälligare än andra. De kan skälla när det går någon i trapphuset, när någon är på tomten, när någon ser ”misstänksam” ut, eller för att få uppmärksamhet. Och fastän pinschern inte räknas som en skällig ras kan de låta ganska mycket genom att vara gnälliga. Framförallt är de gnälliga när de gärna vill någonting, vid förväntan eller om det är kallt och blött ute. Pinschern kan även skrika då den blir rädd, ”orättvist” behandlad eller vid smärta eller överraskning.

    En del beskriver pinschern som en allroundhund, men den kan vara svårmotiverad och svårtävlad. Viltspår är pinschern ofta duktig på och det finns flera champions, men en del kan få problem med skottprövningen. Det finns pinschrar som tävlar i lydnad, bruks, agility, freestyle och rallylydnad. Om vi ser till resultat är pinschern är generellt sett inte en bra tävlingshund. I de lägre klasserna fungerar pinschern ofta ganska bra, men får ofta problem i de högre. Detta visar sig i att vi inte har någon arbetschampion i någon gren förutom viltspår. De som tävlar i högre klasser anser att pinschern är störnings- och miljökänslig. De är även ofta signalkänsliga vilket kan vara både en för- och nackdel i träningssammanhang.

    Utställning är populärt inom rasen och pinscherns enkla pälsvård gör dem lätta att ställa ut. Någon eller några dagar innan utställning kan man bada hunden och sedan gnida den med ett sämskskinn innan man går in i ringen för att få lite extra glans. Pinscherns korta päls är smutsavvisande och drar inte in en massa snusk. Dock kan de små vassa håren vara svåra att få bort från soffor, kläder och mattor. De fäller inte nämnvärt.
    Kallt eller blött väder är hemskt för en pinscher, då går de helst kortare promenader. De kan vänjas vid att tåla sämre väder och behöver sällan kläder. Ska hunden vara stilla eller varvar ner efter ett träningspass kan ett täcke vara befogat. De är lätta att klema bort så man bör använda kläder med måtta.

    Pinschern är oerhört smart och lättlärd. Det gäller att ligga steget före och vara minst lika smart som tränare så att pinschern inte tränar dig! De lär sig lätt att utnyttja sin ägares svaga sidor om man inte ser upp. Pinschern är duktig på trick och lär sig väldigt snabbt, men utför det endast när den själv känner för det eller när belöningen är den rätta. Generellt sett är pinschern inte förig utan har en egen agenda, med rätt motivation och belöning kan de lära sig att arbeta för sin förare. De håller sig gärna på stort avstånd från föraren, ibland utom synhåll. Det krävs ofta mycket träning om man vill ha pinschern lös, deras aktionsradie är stor och de håller sig gärna på stora avstånd från sin förare, även utom synhåll. En del hundar drar på vilt vilket gör det ännu svårare att ha dem lösa. Pinschern kan reagera på syn-, hörsel och luktintryck. Deras jaktbeteende karaktäriseras av att döda och gräva ner.

    En paradox till pinscherns självständighet är att ensamhetsträningen kan vara svår, och separationsångest är ganska vanligt. Pinschern fäster sig vid sin familj och vill vara delaktig så mycket som möjligt. Valpen måste långsamt vänjas vid att vara ensam, ofta tar det många månader. Träning är inte en garanti, en del pinschrar kan aldrig lämnas hemma ensamma.

    I barnfamiljer kan pinschern ha problem med att det springer folk ut och in i huset, de vill ha kontroll över situationen. Pinschrar och barn ska aldrig lämnas utan strikt uppsikt. Pinschern tål inte omild behandling eller överraskningar, upplever de smärta kan det trigga försvar. Kramar och fasthållande kan göra att pinschern känner sig hotad. De har inte långt till att markera med ett bett vid dessa tillfällen, tyvärr siktar de ofta mot ansiktet när de biter i försvar. Barn måste vara mycket väluppfostrade i att respektera hunden och måste låta den vara ifred när den vilar eller äter.

    Pinschern är en skarp ras och kan gå in i försvar. Förutom det som nämnts kan pinschern svara upp vid användandet av ”hårda” metoder. De bör lämnas ifred när de äter, sover eller ligger i sin bädd. Tyvärr är inte vaktandet av dessa ställen helt ovanligt. Pinschern är mycket snabb i reaktionerna och varnar inte alltid innan den biter, eller varnar så pass snabbt att man inte hinner reagera. Om man korrigerar hunden, framförallt om hunden anser att den blir orättvist behandlad, kan den känna sig kränkt och kan då bli ganska jobbig att ha att göra med, förutom att ”ge igen” kan pinschern bli riktigt grinig och vägra samarbeta. I träningssituationer är det hanterbart, men i vardagslydnaden kan det vålla problem.

    Pinschrar brukar inte tycka om att bli klappade, framförallt inte på huvudet. Men de tycker ofta mycket om att ligga och mysa nära, helst under täcket. Det är under en pinschers värdighet att ligga på ett kallt golv. De vill ligga på en mjuk, varm plats som helst är upphöjd. I soffan ovanpå en kudde anses vara en bra plats om man är en pinscher.
    Rädslor är vanligt i rasen, framförallt skotträdsla, och det är något man ännu inte på allvar har börjat jobba med i avelsarbetet. Rädslor och osäkerhet kan bidra till att en del pinschrar är väldigt nervösa och stressade. De kan ha svårt att varva ner och att avreagera. Osäkerhet mot människor kan göra att vakten och reservationen går överstyr då hunden kan känna ett behov att försvara sig även fastän främlingen inte är speciellt nära.

    Pinschern har inte speciellt många rasbundna sjukdomar och räknas som en relativt frisk ras. Det man ska vara uppmärksam på är vaccinationsreaktioner, demodex, höfter, ögon, trasiga öronkanter och svagt immunförsvar. Dock ligger pinscherns rasproblem snarare i det mentala än det fysiska. De största mentala problemen hos pinschern är kombinationen vaktinstinkt, skärpa och rädslor. Denna kombination kan ge hundar som har en låg retningströskel och kan ha kort till att bita. Här är det oerhört viktigt att välja rätt kombination när man ska köpa en valp.

  2. Elisabeth skriver:

    Det här har jag stört mig på så sjukt länge så jag skriver in det här.

    Många pinschrar blir mentalbeskrivna (MH) vilket är mycket positivt. Man kan se hundars resultat på hunddata. Ett MH är inget test utan en beskrivning, man utsätter hunden för olika situationer och en beskrivare beskriver hur hunden reagerar efter en tabell. Man kan inte dra för många slutsatser av ett MH, helst ska hela kullen utvärderas för att man ska kunna säga någonting. På individnivå kan man inte säga alltför mycket om hunden bara genom att titta på MH. Hos en pinscher kan man dock titta på i alla fall två viktiga värden:

    Kontakt (Moment 1a och c)
    Här testas hur hunden reagerar på en vänlig främmande person. Hunden och föraren går tillsammans mot personen och man ser om hunden tar kontakt och besvarar personens kontaktförsök. Personen tar sedan kopplet och lockar med sig hunden ett par meter och går sedan tillbaka. Personen hanterar sedan hunden genom att klappa den och att snabbt titta på tänderna.
    Under kontaktmomentet bör en hund som ska fungera i ett modernt samhälle ej få lägre än värde 2. Värde 1 betyder ”Avvisar med morrning och/eller bitförsök” och det säger sig självt att det är ytterst olämpligt att en hund beter sig på detta sätt (dock förekommer detta i aveln!). Det går inte att komma undan att någon främling hälsar på ens hund, ta bara veterinären som exempel.

    Skottprövning (Moment 10)
    En skytt finns gömd i skogen som skjuter när hunden leker med en leksak och sedan när hunden är passiv.
    Skottberördhet är någonting pinschern har som rasproblem, detta moment är sist så hunden kan bli påverkad av att den varit med om så mycket under dagen och därför reagerar. Värde 1-3 är önskvärt, båda föräldrarna bör i vilket fall inte vara skottberörda (ha värde 5).

    Glöm inte att även titta på hundens syskon! Har någon av dem icke önskvärda värden bör du undersöka detta ytterligare.

  3. havshunden skriver:

    Riktigt bra beskrivning av pinschern Suvi! Mycket fokus på de sämre exemplaren och jag kan tycka Elisabeths nedan ger ett bättre medelvärde, men för alldeles för många hundägare så är ju din beskrivning vardag tyvärr. Detta behöver komma fram och konkurrera med de ullinbäddade beskrivningar som finns ute hos uppfödare och sektion. Det finns fler aspekter av pinschern än att den är en ”sällskaps/allroundhund med integritet”…

  4. Anna skriver:

    Bra och viktig info, då många valpköpare skaffar sig en Pinscher för att den är liten och söt samt ryms i väskan. Skulle ändå upplysa om hur bra det kan gå när man minst anar det:

    Min egen lilla Dvärgpinscher är min första hund. Jag köpte henne i Grekland hos en uppfödare jag inte kände närmare än att jag lusläst hans hemsida. Hon satt alldeles ensam i sin bur, inga syskon och heller ingen mamma. Fick senare veta att hon var importerad från Ungern till Grekland. Troligtvis insmugglad. Fick två olika pass samt en bunt papper med en massa nonsens. ALLA människor jag rådfrågade om uppfostran och andra relaterade saker var överens; Jag hade gjort mitt livs största misstag, köpt utländsk hund, hade ingen erfarenhet, hunden skulle så lov att avlivas, jag var inkompetent och värst av allt var att jag köpt mig en PINSCHER. De var ju hundar från helvetet?!

    Jag blev oerhört sårad, ledsen och sedan även extremt förbannad! Jag har levt med djur hela mitt liv och älskade ju redan mitt lilla pyre. Här skulle motbevisas! Och jag kan med stolthet säga HUR FEL ALLIHOPA HADE!

    Trots att min hund var ett riktigt ”wild card” då jag inte visste någonting alls om henne, varken härstamning eller mentalitet. Fick som sagt inte träffa vare sig mamma eller syskon, vet inte ens om hon själv fått göra det eller om de skilts åt direkt?

    Hur som helst har jag turen att ha en helt FANTASTISK individ. Hon är ett riktigt egergiknippe, helt vild och galen! MEN, hon är balanserad, lugnt, EXTREMT lyhörd och väldigt ”willing to please”. Vill alltid visa hur duktig hon är och visar gärna upp alla trix hon kan!

    Hon går alltid lös med mig, vi springer tillsammans minst 4 ggr i veckan, vi busar, leker, slåss, bråkar och har det roligt tillsammans. Hon är en trygg individ, busig men genomsnäll. Tål all slags hantering, från kloklippning 1-2 ggr i veckan till tandborstning varje kväll. Så att pinschrar jagar, är ”dominanta” och inte kan vara lösa stämmer ej alltid.

    Att hon är en krävande hund är sant. Envis, mycket egen vilja, testar ofta. Men med en fast hand och obegränsat med kärlek kommer man långt med alla vovvar!

    Så att ha en pinscher kan vara helt underbart, för mig är det den bästa kompisen du kan få! Hon är extremt lojal, lyhörd och väldigt rolig att vara med. Att det sedan är en bestämd dam med mkt vilja ser jag bara som ett plus! Har sällan träffat någon som är lika envis som jag! Det är verkligen en liten hund i stor förpackning, vill du lägga tid och energi på och tillsammans med din pinscher så kommer du bli rikligt belönad!

    Det gör ont i hjärtat att se alla omplaceringar av pinschrar, för jag vet hur underbara de är i rätt händer.

    Så mot alla odds blev min lilla busunge en riktigt härlig hund! Jag ler alltid lite extra när främmande folk berömmer hennes uppförande och frågar vart jag hittat en sån fin hund.

  5. […] Vi hittade den här bloggen/texten om rasen och vi måste säga att det är en extremt träffsäker beskrivning på vår hund, på vår Tiger. https://thatnewdogsmell.wordpress.com/bitpinschern/om-rasen-pinscher/ […]

  6. Angela skriver:

    Hej! Jag och min familj ska kanske (tänka) köpa en Pinscher valp. Och jag håller på att söka på olika fakta om hund rasen Pinscher. Men jag tänkte bara fråga om man ska köpa leksaker när man har skaffat en och den har vänjt sig vid huset…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: